BREV TILL EN NEOFYT MED SVAR PÅ FRÅGOR OM VÄRLDSALLTETS UPPKOMST,

GUD, EGET ARBETE MED MEDVETENHETSUTVECKLING OCH EGNA MÅL

 

Bäste herr B.!

 

Er fråga nr 1: ”Vad syftar ordet ’kosmos’ på i läran: är det bara en galax… eller världsalltet i dess helhet?”

 

Ordet ”kosmos” syftar inte på världsalltet i dess helhet utan på en oändligt liten del därav, nämligen ett klot i urmaterien, ett klot bestående av uratomer (monader) och sammansättningar av uratomer. En dylik kosmos är i fysiskt avseende vad astronomer kallar en ”galax”. Alltså talar man om kosmos i plural. Detta framgår i uttalanden av försokratiska filosofer, som var starkt påverkade av den pytagoreiska skolan. De talade om kosmoi, plural av kosmos.

Jag hänvisar Er särskilt till:

Kunskapen om verkligheten (KOV): 1.5.2, 1.37.5, 5.4.17, 5.36.2

De vises sten (DVS): 2.43.4

Livskunskap Två: 6.6.4

Livskunskap Tre: 17.2.4

Också min bok Förklaringen: 3.7.3

 

Ni har rätt i antagandet att en galax är ett jättelikt kollektivväsen.

 

Er fråga nr 2: ”Jag har svårt för att förstå hur världsalltet uppstod.”

 

Om ordet ”världsalltet” fattas i hylozoikens innebörd, det vill säga i betydelsen av obegränsad urmateria, så blir svaret: det uppstod aldrig och kommer aldrig att upphöra. Det är oändligt i tid och rum. Jag hänvisar Er till KOV 1.5.1

 

Om Ni menar ”kosmos”, så är denna en arbetsprodukt av monader, som i en tidigare kosmos nått högsta stadiet av medvetenhetens utveckling (högsta kosmiska världen): KOV 1.37.5.

 

I världsalltet uppstår ständigt monader och upphör ständigt monader att finnas, sedan de fyllt sitt ändamål. Och kosmoi byggs ständigt och avvecklas ständigt, sedan de fyllt sitt ändamål. Eftersom världsalltet är oändligt i rummet, är antalet av de monader och kosmoi som nu finns oändligt. Och eftersom världsalltet är oändligt i tiden, har denna process – att monader uppkommer och upphör och att kosmoi byggs och avvecklas – alltid pågått. Följaktligen har det aldrig funnits någon första kosmos eller första monad.

 

Undra på att Ni har svårt att förstå detta. Ert medvetande är ändligt, liksom mitt. Vi bara lurar oss själva, om vi tror att vi förstår det.

 

Vad vi däremot skall försöka förstå, och när vi väl förstått det, aldrig glömma, är detta: esoteriken är i allt väsentligt en vetenskap för andrajag, alltså egentligen inte avsedd för människor i dessas vanliga medvetenhetstillstånd. Detta innebär att det finns väldigt många frågor, som vi inte ens kan beröra i vårt nuvarande medvetenhetstillstånd. Denna världsalltets ”dubbla oändlighet” är ett exempel på detta. Dubbel oändlighet därför att det är oändligt i både rummet och tiden eller, uttryckt i en logiskt mer tvingande form: bortom rum och tid, eftersom våra begrepp om rum och tid har mening endast med avseende på kosmos.

 

Likväl kan ni finna någon ytterligare klarhet i denna fråga om manifestationens uppkomst, problemet om en ”första kosmos” osv, i uppsatsen Manifestationens uppkomst, som nyligen lagts ut på min hemsida, www.hylozoik.se, under rubriken ESOTERISK KOSMOLOGI OCH ANTROPOLOGI.

 

Ni hänvisar till Kybalions lära, när ni frågar om Gud, världsalltet såsom en tankeprojektion skild från Guds tanke etc. Vänligen notera att det inte är så man normalt ställer frågor under en esoterisk disciplin. Ni vänder Er till mig såsom en yttre representant för en inre skola, i detta fall den pytagoreiska eller hylozoiska skolan, för att få svar på några av era frågor. Men dessa bör vara frågor, som uppstår när ni studerar denna skolas lära, inte andra skolors. Jag är alldeles beredd att försöka besvara Era frågor, så länge de har med vår lära att göra. Varför? Därför att det väsentligen handlar om att lyda vissa lagar och principer, som har med enhet, mångfald, frihet och ansvar att göra. Enhet: tjänandet är en plikt, i synnerhet gentemot dem som är beroende av just oss. Mångfald: det finns olika skolor som tillgodoser olika behov hos olika elever. Frihet: så snart en elev finner att han inte är nöjd med den undervisning han får av den skola han valt, har han friheten att lämna denna och söka en annan skola. Men då åtnjuter också läraren motsvarande frihet: att upphöra med sin undervisning och tjänst gentemot den eleven. Ansvar: blott en annan sida av detta; lärarna i vilken skola som helst åtar sig ansvaret att söka befria sina elever från missförstånd, fiktioner och illusioner, som oundvikligen uppstår hos dem, när de studerar skolans lära (inte på grund av något inneboende fel i läran, utan på grund av de stora svårigheter som det medför att förmedla läran till oförberedda intellekt. Den nödvändiga förberedelsen tar lång tid och införlivas för övrigt ofta inte samvetsgrant av eleven). Men de tar inget ansvar för att skingra missförstånd, fiktioner och illusioner som uppstår hos elever, när de studerar andra skolors läror.

Jag hänvisar er till KOV 1.42.5

 

Vad menar Ni med ”Gud”? Ett oändligt väsen, skilt från kosmos eller rent av från världsalltet? Hylozoiken erkänner ingen dylik föreställning. Varför inte? Därför att den är logiskt överflödig och faktiskt obevisad. Det finns endast tre faktorer i världalltet: urmaterien, urkraften (dynamis), och monader som framställs av urmaterien genom dynamis’ verkan. Allt annat som finns till förklaras genom dessa tre. ”Monaderna utgöra enda innehållet i kosmos.” – KOV 1.12.1 Endast urmaterien och urkraften är oändliga i rum och tid. Men de är inga väsenden, har ingen aktuell medvetenhet. Urkraften är evigt blind. Urmaterien har endast potentiell medvetenhet. Medvetenheten aktualiseras endast i monader, och monader är ändliga väsen, ändliga i tid och rum. Monadernas medvetenhet utvecklas med tiden, genomlöper alla stadierna, alla riken och når till sist kosmisk allvetenhet och allmakt. Monader som har nått höjden av kosmisk medvetenhet och vilja kan kallas gudomliga väsenden eller gudar, och vi pytagoreer gör det. De är odödliga om de så önskar.

 

Jag ber Er vänligen notera att också högsta utvecklade väsenden i kosmos är monader, som har gått evolutionens hela väg och dessförinnan genomgått hela involutionen. Också de var en gång nygjorda monader med bara potentialen till medvetenhet. Så vilka ”gudar” vi än nämner, antingen vi kallar dem vår planethärskare, vår solsystemhärskare, härskaren över en samling av sju, tio eller tolv solsystem, härskaren över ännu större inomkosmiska system och slutligen det kollektiv av monader som styr hela vår kosmos – är alla dessa monader som har genomgått alla de lägre stadierna, vårt nuvarande och alla som är lägre än vårt nuvarande inräknade. Vi är alla äldre eller yngre bröder i evolutionen. Också högsta kosmiska väsenden är produkter av den pågående evolutionen.

 

Om det inte så vore, vore det meningslöst att säga att monaden är till sitt väsen gudomlig. Det är ologiskt att postulera en oändlig ”Gud”, skild från världsalltet, hans tankes skapelse, och samtidigt säga att de ändliga monader, som sammansätter hans skapelse, är gudomliga till sitt väsen. De monader, som sammansätter denna vår kosmos, är oavsett vilket rike de uppnått förenade med kosmos, inte skilda från den.

 

Däremot är det riktigt att säga att solsystemets mest utvecklade monader – solhärskaren och de monader som står härskaren närmast, de som ingår i solsystemregeringen – styr manifestationsprocessen inom solsystemet genom sina ideer, vilka är kosmiska kausal-mentalvärldens ideer (29–35), inte att förväxlas med systemiska kausal-mentala ideer (47). Jag hänvisar Er till De vises sten, kapitel 2.58.

 

Men återigen: också dessa oerhört högt utvecklade monader (29-jag) är alltjämt äldre bröder i evolutionen, inte oändliga gudar evigt skilda från skapelsen på det sätt judiska, kristna och muslimska teologer tänker sig det.

 

Jag övergår nu till Er fråga om lagar. ”Vem formulerade från början dessa lagar? Om det finns lagar, så finns det säkert en lagstiftare?”

 

Två helt olika ideer måste här urskiljas och särhållas: att formulera lagar och att stifta lagar. Till exempel Pytagoras formulerade flera viktiga matematiska lagar. Men han stiftade dem inte. Formulera betyder här att i ord kläda iakttagelser av objektiv verklighet. Den objektiva verklighet som iakttas har sina olika sätt att vara till. Långvarig och skarp iakttagelse övertygar oss om att det finns en beständighet, en oföränderlighet i somliga av dessa tillvarosätt. Detta är lag. Naturlagar är helt enkelt materiens och rörelsens konstanta, beständiga sätt att vara till. Allteftersom monaderna får sin potentiella medvetenhet aktualiserad (väckt) och den utvecklas allt mer, lär de sig med tiden att anpassa sin verksamhet till dessa lagar som de upptäcker och blir därmed allt skickligare i att bemästra sina liv till största belåtenhet. De upptäcker med tiden också att det finns motsvarande oföränderliga tillvarosätt inte bara för materie- och rörelseaspekterna, utan även för medvetenhetsaspekten. Då har de anträtt den långa resan av att lära sig, förstå och tillämpa livslagar utöver naturlagar. De högst utvecklade monaderna i kosmos behärskar fullkomligt alla livslagar i sin kosmos – de uttrycker dessa lagar, dessa beständiga tillvarosätt, i sina liv. Men de har inte stiftat dem.

 

Jag hänvisar Er här till DVS 3.2 och min bok Förklaringen, kapitel 7.1–7.5 (den fattning av texten som finns på www.hylozoik.se är att föredraga framför den som finns på www.laurency.com Jag rekommenderar Er också att studera kommentarerna till 7.1–7.5.

 

Ni ber också om råd i några personliga angelägenheter. Jag är ganska litet hågad att ge sådana råd, annat än i mycket allmänna ordalag. Men eftersom Ni frågar, så var så god att taga emot följande.

 

Psykoterapi kan vara ett lämpligt yrke och område för tjänande, men jag avråder Er bestämt från psykoanalys. Enligt min erfarenhet är det utmärkt att förena psykologisk rådgivning med esoteriskt studium och komplementärmedicin såsom kiropraktik, massage, akupunktur, reflexzonterapi etc. Varför? Därför att enligt min erfarenhet lider majoriteten av dem som söker hjälp för kroppsliga besvär faktiskt mera av sina psykologiska problem, relationsproblem osv. De kommer till en för ryggont, säger de, men det som bekymrar dem är psykologiska problem, problem hemma. Och icke så få av dem kan få en långsiktig lösning på sina problem genom att få veta att det finns en mening med deras liv som väntar på dem, att de kan resa sig och kliva ur materialismens, fysikalismens och livet-är-meningslöst-ismens soptunna.

 

Sedan undrar Ni vad slags råd jag skulle kunna ge till någon som menar allvar med att utveckla sin medvetenhet. Ni frågar: ”Är det så att våra goda avsikter helt enkelt ställer till med en hel del skada därför att vi inte är så utvecklade?” Visst är det så. För att kunna handla mer i enlighet med livslagarna behöver vi öka vår kunskap och förbättra vårt vara. Det räcker inte att göra bara det ena och strunta i det andra. Varför inte?  Därför att okunnigheten kan botas genom förvärv av mera kunskap, men dumheten botas inte med kunskap, utan endast med medvetenhet. Alltså måste även medvetenheten utvecklas. Och den mest effektiva hävstång vi använder i det arbetet är: uppmärksamheten. Bara att vara mer och bättre uppmärksam på allt man gör eller utsätts för ger häpnadsväckande resultat.

 

Uppmärksamheten har fyra kvalitetsgrader:

Uppmärksamhet av lägsta slag är mekanisk eller obefintlig uppmärksamhet. Kallas också frånvaro av koncentration. Detta är användbart ibland, till exempel, när man kör bil och då inte kan vara uppmärksam på alla sina rörelser eller beslut (växla, bromsa, gasa), eftersom detta skulle sätta ned hastigheten i utförandet och förvandla en till en trafikfara. Däremot är mekanisk uppmärksamhet i emotionala och mentala centra avgjort skadlig för den högre utvecklingen.

 

Uppmärksamhet av andra kvalitetsgraden framträder då man dras till eller fängslas av något, till exempel fångas av en TV-film. Detta är koncentration men framkallad utifrån, icke inifrån, sker alltså utan ansträngning och kan pågå obegränsat. Barn blir experter på detta, så snart de lär sig att titta på TV. Det behöver knappast sägas att inte heller uppmärksamhet av denna kvalitetsgrad har något att tillföra till medvetenhetsutvecklingen.

 

Alltså är det först uppmärksamhet av tredje och fjärde kvalitetsgraderna som har något att ge medvetenhetsutvecklingen. Tredje graden är riktad uppmärksamhet, vilket betyder den uppmärksamhet man själv riktar inifrån sig själv, till exempel då man koncentrerar sig på något svårt arbete, konstnärligt* skapande eller läsning av en svår text. Detta kräver att man hela tiden anstränger sig, och när ansträngningen slappnar, sjunker uppmärksamheten till en lägre grad.

(*Naturligtvis menas här verkligt konstnärligt skapande, sådant som kräver äkta och sällsynt förmåga, inte ”verk” av så kallad modern konst.)

 

Fjärde graden är tredje graden plus självmedvetenheten, det tillstånd man inträder i då man blir varse sig själv. Det är den högsta kvalitetsgraden, faktiskt lägsta slag av kausal medvetenhet.

 

I fjärde kvalitetsgraden är det omöjligt att hysa sådana negativa emotioner såsom vrede, agg, hat, fruktan, hämndgirighet, bitterhet, självömkan. Tvärtom beledsagas den allmänt sett av en förnimmelse av inre frid, lugn, upphöjd ro och klarhet, självkontroll, optimism.

 

Ju oftare Ni alltså förmår nå tredje graden och därifrån gå vidare till fjärde graden, desto bättre. Och ju längre Ni kan förbli i den, desto bättre.

 

Uppnåendet av fjärde graden genom avsiktligt ansträngning kallas själverinring, att minnas sig själv. Om arbete med ens egen medvetenhet alls skall göra någon verkan, måste man minnas sig själv många gånger om dagen. Börja med programmet att lova Er själv att göra det tre gånger om dagen. Om Ni inte når det målet, sänk det inte, utan höj det i stället till fem gånger om dagen och arbeta helt enkelt hårdare med det.

 

För att minska dumheten i Ert liv fatta aldrig viktiga beslut annat än i fjärde graden av uppmärksamhet. Skjut upp viktiga beslut tills Ni är i ett bättre medvetenhetstillstånd. Försök att alltid minnas att det finns bättre tillstånd. Varför? Därför att det är ett oföränderligt kännetecken hos sämre tillstånd att när man befinner sig i dem, minns man inte ens att det finns bättre tillstånd.

 

Skriv ner Ert närmaste mål i livet vad gäller arbetet med medvetandets utveckling. Beskriv det i konkret detalj. Arbeta om det då och då för att göra det allt mer realistiskt, konkret, jordnära. Skriv ner det på en papperslapp. Bär alltid den papperslappen på Er, i Er plånbok eller liknande. Titta på papperslappen varje dag. Gör den till Er ”gud”.

 

Det är mycket gott att Ni är i kontakt med Augoeides ibland. Ni kan nå honom från fjärde graden.

 

Eftersom Ni är särskilt intresserad av undervisningen om Augoeides, vänligen tag emot ett bifogat word-dokument, som är en nyligen gjord genomsyn av min översättning av avdelning Åtta av Människans väg. Jag känner behov av att se igenom mina översättningar vart tionde år eller så.

 

Vänligen notera att [på engelska] ”Augoeides” är den form som brukas i singular, ”the Augoeides” är den form som brukas i plural. I det svenska originalet är singular och plural av detta ord alltid urskiljbara. För engelska översättningen blev jag tvungen att tillgripa denna utväg.

 

Jag hänvisar Er till min bok Förklaringen [på engelska: The Explanation], avdelning Nio, för ytterligare råd och anvisningar om medvetenhetsutveckling. [På svenska är internetutgåvan bättre, fullständigare än den tryckta boken.]

På min hemsida www.veidos.se, engelska avdelningen, finner ni ytterligare anvisande material.

 

Vänliga hälsningar

Lars Adelskogh

 

Översatt från engelskan av LA.